Cykeltur upp i dimman på Åreskutan.
Dubbla strumpor, underställ och långbyxor. Det är flera skikt av moln och dimma som ska passeras på vägen upp till Hummeln. I oktober är dimman fuktig och kall och det känns att vintern lurar bakom hörnet.
Åre by är knallgul och ligger tydligt inbäddad under ett lager av moln. De höstvackra löven hänger kvar på träden tack vare det lugna vädret. Det har varit frostiga nätter och löven hänger nätt och jämt kvar på sina grenar. Vid nästa vindpust trillar de av.
Dimman rör sig sakta längs Åreskutans sluttningar. I ena stunden ser jag vägen framför mig, och i nästa stund är det svårt att skönja var jag ska cykla.
Vintern står beredd. Snökanonerna kantar skidbackarna och är redo i givakt att ta sig an striden om vintern. Det är en öde känsla på fjällsluttningen så här i väntans tider.
Naturen tar över. Färgerna, löven, kontrasterna kliver fram på ett dominant sätt och visar upp ett färgrikt skådespel under några dagar. Lika snabbt som färgprakten visar sig försvinner den också. Landskapet ställer ut likt en pop up föreställning när man minst anar det. Det gäller att vara på plats när det händer.
Mellan två lager av moln hittar jag min tänkarsten. Paus med energipåfyllning och vätska och en stunds njutning av dimmans skådespel över Åredalen.
Långt bort över Jämtlandsfjällen öppnar sig små luckor i molntäcket. De kommer och går väldigt snabbt. Jag sitter beredd med kameran och lyckas fånga de vita fjälltopparna som färgats av nattens snöfall. Det är snö från ca 1000 möh och uppåt. Snasahögarna visar sig en kort stund mellan molntussarna.
Från Hummeln bär det av ned mot Gondolen och sedan vidare upp till Rödkullen innan jag sätter av nedåt mot Åre torg på ringlande höststigar täckta av gula och bruna löv. Leran stänker kring cykeln och den krispiga höstluften känns i ansiktet.
Nu är frågan. Kommer oktober att bjuda på kallt väder och snö eller ska vi se fram emot några veckors cykling på barmark? Det återstår att se!
Text & Foto: Ola Rockberg
Comments